Sammanfattning LB I

Sammanfattning av förordet till Livets Bok del I av Martinus


Denna sammanfattning är tänkt som en introduktion för dem som funderar på att börja studera Martinus verk. Språket är därför mera ”vardagligt” än det som förekommer i originaldokumentet.

Alla levande väsen på jorden, oavsett om de tillhör mineral, växt, djur, eller människoriket, utvecklas hela tiden uppåt/framåt, genom att de med sin egen energi, påverkar och påverkas av omgivningens energier.
Alltså ”nöts vi och blöts vi” hela tiden mot vår omgivning och när till sist alla ”skarpa kanter” är bortslipade, är vi klara med vår ”utbildning” i ”livets skola”. Denna ”skola” är som bekant i högsta grad problembaserad, eller som man säger i England, baserad på ”learning by doing”.
Det är tack vare att vi har en fri vilja att göra val i vår vardag, som vi har en möjlighet att utveckla oss i rätt riktning. Endast konsekvenserna av våra handlingar/val, kan ju tala om för oss när vi handlar rätt (enligt livslagarna) och när vi handlar fel (emot livslagarna) och därmed få oss att korrigera vårt beteende på ett relevant sätt. Eftersom vi alla strävar efter att få ett lyckligt öde, lär vi oss efterhand genom livets direkta tal till oss, hur vi ska bete oss i umgänget med vår omvärld, för att uppnå detta lyckliga öde.
Det är alltså kunskaper om livets lagar som behövs, för att vi ska kunna skapa oss ett lyckligt öde. Precis som vilken yrkesman/kvinna som helst, måste behärska alla ”verktyg” som han eller hon använder i sitt arbete fullt ut, om slutresultatet ska bli riktigt bra, måste vi alla lära oss hur livslagarna fungerar till fullo, för att uppnå mästerskap i ”livets skola” och därmed kunna skapa ett ljust öde för oss själva och andra. Ju mera kunskap vi skaffar oss inom detta område, ju ljusare kan vi skapa vårt öde ! Detta är drivkraften bakom all utveckling, alltså önskan att få ett ljust öde !

Då vi alla utan undantag är på olika utvecklingsnivå, pga att vi alla har olika erfarenhetsmaterial i vårt ”bagage”, kommer vi alla att ha olika mängd kunskap om livets lagar och därmed helt olika förutsättningar att skapa oss ett lyckligt öde. Detta är grundorsaken till att vi människor har så olika öden ! Dock kommer vi givetvis alla att så småningom, genom de erfarenheter vi får under ”vår resa”, att komma till full insikt om livslagarna och därmed kunna skapa oss ett absolut lyckligt öde.
Denna olikhet i utvecklingsnivå/erfarenhetsnivå ställer till bekymmer för oss i vårt umgänge med varandra.
Då vi bedömer andra människor utgår vi alltid från oss själva, då vi ju inte har något annat att jämföra med! Eftersom vi alla har olika erfarenheter bakom oss och därmed står på olika utvecklingsnivå/kunskapsnivå, kommer vår bedömning av våra medväsen och av olika företeelser aldrig att bli exakt lika !
Dessutom vet vi ju aldrig något om vilka erfarenheter det väsen som vi bedömer, har med sig i sitt ”bagage”! Därmed kan vi aldrig exakt veta vad som är rimligt att begära av ett annat väsen!
Att säga att man blir besviken på någon, är alltså egentligen att säga att man har haft orealistiska förväntningar på denne någon, pga att man saknat kunskap om denna persons kunskaper/erfarenheter, och därmed utvecklingsnivå!
Att vara medveten om dessa fakta, är av central betydelse för förståelsen av våra medväsen och därmed av allra största betydelse för att vi ska kunna skapa oss ett lyckligt öde!
Först när vi fullt ut inser att alla är precis på den utvecklingsnivå de måste vara, utifrån de kunskaper och erfarenheter de har just då och därmed inser att det inte finns något att förebrå dem, då de ju helt enkelt saknar kunskap att handla annorlunda, kan vi skapa oss ett lyckligt öde.
Mao måste vi förstå att ”allt är mycket gott”. Det vi upplever som obehag, lär vi ju oss av och detta ger oss möjlighet att skapa oss ett ljusare öde. Det vi upplever som ”ont” är alltså på sikt även det gott och kallas därför av Martinus för det ”mindre goda”.
Avsikten med verket ”Livets Bok” är helt enkelt att ge oss den kunskap som behövs, för att kunna skapa ett lyckligt öde för oss och våra medväsen. Mao att ge oss fullständig kunskap om livslagarna, som är de ”verktyg” som vi behöver för att kunna åstadkomma detta.
Martinus lägger ner mycket energi på att uttrycka sig på olika sätt, även genom att använda bilder, för att så många som möjligt, oaktat vilka referensramar de har, ska kunna ta till sig analyserna.
Detta för att denna kunskap är helt central och absolut nödvändig om vi till slut ska uppnå varaktig fred på vår planet!
Alla måste vi givetvis lära oss vad livslagarna innebär, för att därmed kunna leva i enlighet med dem och på så sätt skapa en värld i harmoni!

Martinus är noga med att poängtera att ”Livets Bok” absolut inte är den enda källan till vetande! Han säger tvärtom att det aldrig någonsin är så, att endast en källa får så stor betydelse, att alla andra källor kan negligeras. Eftersom vi alla utan undantag, är på olika utvecklingsnivå, måste det ju finnas information i olika former, som är avpassad för alla utvecklingssteg.
Informationen i tex ”A Course In Miracles”, är i vissa delar till andemeningen identisk med den information som finns i ”Livets Bok”. Den är däremot uttryckt på ett annorlunda sätt än i ”Livets Bok” och passar därmed människor med en annan bakgrund och erfarenhet bättre, än
den som presenteras i Martinus verk, med hans lite speciella uttryckssätt.
Eftersom vi alla som tidigare sagts står på olika utvecklingsnivå, så kommer vi alla att uppfatta innehållet i ”Livets Bok” mer eller mindre annorlunda beroeende på hur mycket våra kunskaper/erfarenheter skiljer sig.
De områden som beskrivs i böckerna, där vi har egna tidigare erfarenheter, antingen från detta eller från tidigare liv, kommer vi givetvis att känna igen som sanna och verkliga.
De områden där vi däremot saknar egna kunskaper och erfarenheter, kommer vi ju med självklarhet att ställa oss mera tvivlande till.
Detta är ju helt naturligt och betyder ju bara, att vi endast kan ta till oss det som vi är mogna för utvecklingsmässigt.Det andra får vi lägga åt sidan så länge.
För att fullt ut förstå innehållet i ”Livets Bok”, krävs en fullt utvecklad kärleksförmåga.
Hade vi alla haft detta, hade vi med största sannolikhet inte behövt ”nötas och blötas”, här i materien på Jorden! Vi ska alltså inte miströsta om vi inte förstår och kan ta till oss allt redan nu. Detta vore en helt orimlig begäran!
Dessa olikheter i erfarenhetsmaterial och därmed i betraktelsesätt, kan få till följd att en läsare kan uppfatta innehållet i ”Livets Bok” som kärlekslöst, medan en annan läsare uppfattar det som i högsta grad kärleksfullt. Här brukar man få en mer nyanserad bild, efterhand som man studerar verket, oavsett vilken uppfattning man hade från början.
Den här principen gäller ju allt i livet! Har man inte upplevt en sak själv, kan man aldrig exakt sätta sig in i vad denna typ av upplevelse innebär! Inte ens om ens bästa vän har fått en dödlig sjukdom, tex cancer, kan man exakt sätta sig in i hur vännen upplever sin situation, om man inte upplevt precis samma sak själv. Däremot kan man givetvis känna allmän empati, om man själv har egna erfarenheter av sjukdom inom något annat område.
Det är alltså endast genom eget lidande, som man utvecklar sin förmåga till empati och medkänsla!
Mao utvecklar motgångar, sjukdomar och problem vår kärleksförmåga!
Vi utsätter normalt inte andra väsen för lidanden inom ett område där vi själva lidit!
Undantaget kan vara om det egna lidandet utvecklat en sinnessjukdom, eller ett på annat sätt abnormt tillstånd. Exempel på detta kan vara incest, där det visat sig att förövaren ofta själv varit utsatt för övergrepp.

Allt vad vi upplever är verkningar av de tankar, ord och handlingar, vi i förgången tid sänt ut/utfört! Detta livets direkta tal till oss, leder utan undantag till att vi lär oss mer om livets lagar, vilket får till följd att vi kan skapa oss ett lyckligare öde! Eller mao, vi lär oss hela tiden genom våra misstag, hur vi ska bete oss för att få ett ljusare öde. Gör vi fel får vi ”på fingrarna” genom livets tal till oss, men bara precis så mycket som behövs, för att vi ska förstå på vilket sätt vi behöver korrigera vårt beteende. Livet hämnas aldrig på oss, detta bevisas ju av att vi ofta gör om samma typ av misstag flera gånger. Livets tal till oss är alltså förr i underkant än i överkant! Vi möts ju inte av ”storsläggan” direkt av livet, utan tvärtom tillåts vi ju som sagt, att göra om samma typ av misstag flera gånger, men med en stegrad obehagsnivå. Här kommer ju vårt samvete in i bilden. Från det att vi för första gången får klart för oss, att en viss typ av handling är felaktig och tills det att kunskapen om detta felaktiga handlande, är fullt integrerad inom oss, så pass att vi saknar förmåga att utföra denna typ av felaktiga handling igen, kommer vi att känna ”dåligt samvete” inom detta område. Det ”dåliga samvetet” är alltså oss till hjälp, för att vi ska kunna korrigera vårt beteende på ett relevant sätt!
”Dåligt samvete” får absolut inte förväxlas med ”skuld”!
Att känna ”skuld” är samma sak som att säga, att vi ska kunna leva enligt livslagarna, innan vi lärt oss vad dessa innebär! Alltså helt orimliga krav!
Vi gör alla utan undantag, alltid så gott vi kan, utifrån de kunskaper och erfarenheter vi har i varje givet ögonblick!
”Dåligt samvete” är alltså en positiv faktor, som hjälper oss att korrigera ett felaktigt beteende, med ett minimum av lidande för oss själva!
”Skuld” däremot, är ett uteslutande destruktivt tankeklimat, som inte har någon som helst förankring i verkligheten! Hade vi begripit och förstått igår, vad vi begriper och förstår idag, hade vi naturligtvis handlat annorlunda igår!

Utvecklingsnivån och därmed kunskapsnivån, blir ju lyckligtvis hela tiden högre, genom de svårigheter som vi möter och genom de lärdomar detta ger oss!
På samma sätt som alla celler och organ i vår kropp är precis lika nödvändiga för helheten, dvs för vår kropp och därmed för oss, så är alla väsen i världsaltet, utan undantag, lika nödvändiga för sin kropp, dvs Gudomens!
Vi är alla av lika stor betydelse för helheten! Ingen är förmer än någon annan.
Om vi känner mindre sympati för vissa väsen och eller företeelser, så beror alltså detta endast på bristande kunkap och erfarenhet, inom något elle några områden!
Kunskap är alltså nycklen till förståelse och utvecklad kärleksförmåga. Om vissa väsen väcker antipati hos oss, betyder detta endast, att vi har helt olika erfarenhetsbakgrund och att vi saknar kunskap kring detta faktum! Det finns ju rimligen ingen anledning för en elev i sjätte klass, att känna antipati för en elev i första klass, bara för att de befinner sig på olika utbildnings/utvecklingsnivåer! Tvärtom bör väl eleven i sjätte klass i kraft av sin högre ålder och sitt större vetande, ha överseende med eleven i första klass!





För att man ska förstå när man har kommit i kontakt med ett studiematerial, som är i samklang med sin egen utvecklingsnivå, gör Martinus följande beskrivning:
När man är i samklang med materialet man studerar, kan man uppleva som ”en ström av värmevågor” eller energi genom kroppen, som ett tecken på att man är ”på rätt spår”. Ungefär samma känsla som man får när man lyssnar på ett odödlgt musikverk, eller beskådar ett fulländat konstverk. När det man läser ligger på en nivå under ens egen utvecklingsnivå, kommer man att uppleva det som naivt, medan när det ligger på en högre utvecklingsnivå än ens egen, kommer man att uppfatta det lästa som fantasi eller fiktion.

Slutligen några ord om matyrskap, som kanske är det mest destruktiva av alla tankeklimat, pga att det är helt emot livslagarna!
Ingen kan ju som sagt lida orätt!
Allt det som vi upplever är vi ju själva orsaken till, genom våra egna tankar, ord och handlingar i det förgångna!
Även om vi inte direkt kan minnas vilken handling i det förgångna, som orsakat ett obehag som vi utsatts för, så kan vi vara helt förvissade om att den kunskap som obehaget utan undantag ger oss, är absolut nödvändigt för vår utveckling. Är man ärlig mot sig själv så finner man oftast att det funnits goda skäl till att man utsatts för prövningen, ty livet ”hämnas” ju aldrig på oss som tidigare nämnts! Så fort som vi har ”lärt oss läxan” inom ett visst område, så är vi också skyddade från framtida obehag inom just detta område! Detta skydd är det enda som i realiteten existerar, dvs att i samma mån som vi själva saknar förmåga att skada våra medväsen, så är vi också själva beskyddade. Det vore ju ingen mening med att vi skulle utsättas för ”en läxa” inom ett område som vi redan behärskar till fulländning!
Man kan naturigtvis inte så törnen och skörda de vackraste rosor!
Vi är ju lyckligtvis ”vår egna lyckas smeder” fullt ut!
Om inte, vore vi ju endast marionetter i kedjor, utan möjlighet att påverka vårt eget öde!
Ingen kan alltså varken lida orätt, eller handla orätt ur ett övergripande perspektiv.
Mao är universum fullständigt kärleksfullt! ☺

Det är min förhoppning att denna intoduktion till Martinus Kosmologi ska kunna bli till hjälp och stöd för andra sökare, på samma sätt som den varit det för mej.

Vid pennan/
Johny J